Solens strålar värmer mot plåttaket och snön faller i rasande takt. En förkänning av våren skymtar, men sov du lilla videung för än så är det vinter.
Dags för en tredje lektion i att köra traktor. Insatsen har höjts för Daniel har flyttat över snöbladet till Valtran som är traktor modell större än New Holland. Med andra ord lite mer traktor, bredare högre och fler kusar under huven, shit pommes frites! hur ska detta gå. Daniel plogar undan snöraset från grannens uthus som hamnat på vägen. Denna gång nöjer jag mig att prova att köra utan att ploga, och mitt uppdrag blir att köra in traktorn på gårdsplanen igen. Vi byter plats och jag inser att jag är tillbaka på ruta ett.
Konstaterar att det är ännu mer knappar och en dataskärm. Men hur svårt kan det va? och jag tror inte att jag behöver trycka på alla samtidigt.
Vill bara informera om att vår infart är ganska smal, soptunnan står precis bredvid och intill den står Dacian parkerad, sen finns det en stor lönn på ena sidan och en syrenbuske på andra. Hinderbana delux om du frågar mig.
Daniel instruerar mig att vrida snöbladet så mycket till vänster som det bara går och att ta ut svängen lite så inte bakdäcket går i häcken, (om man nu inte vill ha en bredare infart förstås). Svängde försent och kom en aningens nära soptunnan. Bara att backa och ta omtag. Men positiv som jag är tänker jag att ja då vet jag ju vart backen sitter. Med några millimeter till godo kommer vi till slut in på gårdsplanen utan att repa bilen eller välta lönnen. Jag parkerar och frågar om det blir bra här. Daniel nickar och instruerar mig hur jag ska stänga av traktorn.
När han öppnar dörren för att hoppa ut så konstaterar vi att jag parkerat alldeles för nära snöplogkanten, bara att starta traktorn igen. Snabbt inser jag att jag har hitintills aldrig behövt starta traktorn och ber Daniel om instruktion.
Vrid på nyckeln (jo det fattar ju jag med) men tydligen vred jag för långt, Daniel suckar och frågar om jag måste ha så bråttom, lite surt påpekar jag instruktionen kunde varit bättre, hade han sagt att det är som på Volvon hade jag vetat.
Senare på kvällen när all snö rasat från taket och barnen gått och lagt sig går vi ut igen, denna gång sitter jag bredvid och iakttar. En romantisk kväll à la Fryksdalens Jordnära, och fler detaljer än så får ni inte.
Trevlig söndag!