Koppla av och koppla på!

Koppla av och koppla på!

Nu får inte modet svika, dags att levla upp som barnen säger. Med ett djupt andetag och mantrat "Hur svårt kan det va?" för ögonen, hämtar jag traktornyckeln och går ut genom ytterdörren.

Sommar, sol och semester, en möjlighet att koppla av och att njuta av tillvaron, naturen och att hämta livskraft. Semester innebär dock som oftast diverse projekt på gården. Årets projekt för min egen del är att få ordning på grusgången på huset framsida, som förvandlats från välansad till djungel. När var och hur det hände dryftar de vise om.

Efter att under en månads tid använt området som mitt lokala utegym, gick en förfrågan till svärfar om lite assistans. Inför antågandet av grävaren var det vissa förberedelser som behövde göras. För att kunna forsla bort material från utgrävningsområdet behövde vi byta redskap på vår New Holland. Vid nämnda tillfälle satt schaktbladet på. Har varit med Daniel när han kopplat av, lite vin, massage.....

Hoppsan fel avkoppling.... Hur som helst jag har varit med när han kopplat från schaktbladet tidigare så jag tänkte att jag borde komma ihåg hur. Med mod i sinnet och tanke om att levla upp hämtade jag traktornyckeln och gick ut. Barnen ombads vistas på 7 mils avstånd tills mamma kört klart. 

Jag hoppade in, startade och körde bort till stället där vi brukar parkera bladet (måste säga att det är en skön känsla att veta att man klarar saker växla framåt och bakåt kan jag). Jag sänkte ner bladet tog på mig arebtshandskarna och hoppade vigt (hoppas i allafall att det såg ut så) ur traktorn och gick bak. Fällde ner stödbenet.....

Vad skulle jag göra sen? Minnet sviker mig och stödbenet är minst 15 cm från backen fast jag sänkt ner lyftarmarna så mycket det går. Var det nu jag skulle pilla på tryckstången? Medan jag funderar kör jag lyftarmarna upp och ner några gånger bara för att vara på den säkra sidan, naturligtvis med samma resultat ,men man vet ju aldrig plötsligt händer det!?! Nä jag får använda livlinan, ring en vän, försöker ringa Daniel som inte svarar prövar med en minuts mellanrum utan resultat. Efter en kvart svarar han, och jag får beskedet att vänta tills han  kommer hem.

Väl hemma följer han mig till traktorn, jag hade rätt i mitt antagande om att det var tryckstången jag skulle pilla på och efter genomgång och stöd är bladet avkopplat. Nu är det dags att koppla på lastväxlaren, med svettiga handflator lägger jag i backen. Barnen som fick order om att vistas på 7 mils avstånd har dock invarderat arbetsområdet och betraktar förloppet med stor nyfikenhet. Sakta på krypväxel backar jag mot lastväxlaren, Daniel och barnen. 

Jag får lära mig att sänka ner hitchkroken och kryper sakta, sakta mot kärran, till min stora förvåning och stolthet kommer jag rätt direkt och efter små justeringar sitter kärran på, utan att jag kört över barn och man. Jag stänger av taktorn och hoppar ur på darriga ben. Arbetshandskar på nu ska slangarna sättas in, 12-13 slangar för hydraliken på lastväxlaren, ordningen är jag inte säker på men de som är märkta med buntband ska sitta på höger sida. Daniel påtalar att han inte kräver av mig att jag ska klara detta, men själv tycker jag att det är lika vitkigt att lära sig koppla på som koppla av.

Med slangarna på plats drar vi till Karlstad, Mariebergsskogen och Gyllene Tider. Där kvaällen avslutas i lyckoruset och glädjen som infinner sig till ljudet av Sommartider och På en sten, vid en sjö i en skog, avslutningsvis konstaterar jag att visst klara jag mig nog!

 

2019-08-01 20:03