Mitt traktor år 2020 del 1

Fylla hålor i vägen utan att köra över min man

När man bor som vi gör längs en grusväg med fler hålor än en Schweizerost, så behöver man emellanåt fylla i dem med lite grus. Perfekt tillfälle att träna enligt Daniel då det går fortare om man är två: en som kör och en som öser grus i hålorna.  Vet egentligen inte vilken roll jag föredrar, är det fint väder har jag inget emot att träna lite muskelkraft och ösa men är vädret mindre bra så är det helt ok att sitta i en varm traktor och titta på när min man spänner musklerna. Vid närmare eftertanke fördrar jag nog alternativ två: att titta på snygg rumpa och vältränad överkropp……

Hur som helst när jag sitter där och dreglar……. jag menar filosoferar, är det lätt att distraheras och glömma bort hur alla spakar och pedaler i denna rymdfarkost till hytt fungerar. Lyckligtvis för min man har jag i alla fall koll på gas och broms och jag har inte kört över honom än.

Konsten att dela en fräs

Ibland tror jag dock att Daniel har en övertro på min förmåga till precisionskörning, och jag har verkligen fått sätta den på prov. I sommar gick vår fräs sönder och vi fick byta slitstål, vilket innebar en total isär montering och delning av fräsen. Eftersom den är vår huvudnäring och därför ett viktigt redskap så gällde det att försöka få det gjort på så kort tid som möjligt.

För att genomföra jobbet krävdes insatser från båda traktorerna och en något skakig traktorförare. Då det är lättare att köra försiktigt/smyga med Valtran som har steglös växellåda (automat), så användes den för att lyfta delar från fräsen medan den var tillkopplad till vår New Holland.

Vår gårdsplan är ganska stor (typ 2 ½ traktorbredd), men sittande i traktor känns den som en cykelväg. Vår New Holland stod parkerad med fräsen tvärs över gårdsplanen med fronten mot uthuset och fräsen vid kanten på gräsmattan. Vi började med fräsens vänstra sida, jag kröp fram med Valtran som hade frontlyften tillkopplad och lyftband knutet runt växellådan på fräsen, lyfta någon millimeter medan Daniel skruvade lös och använde klospettet för att vicka lös den medan jag ytterst försiktigt fick backa en cm i taget.

Något vi lärt oss med tiden och som blivit min trygghet är att vi kan prata med varandra via telefon under tiden, här räcker inte teckenspråket till, även om det ofta är till stor hjälp när man inte kan höra varandra.

När vi fått lös växellåda var det att försöka köra mjukt utan att få gung på den och köra in den under tak utan att köra över nyfikna barn (min åsikt är att alla i min närhet ska ha ett säkerhetsavstånd på minst 100 m när jag kör). Försiktigt rundade jag fronten på den andra traktorn och lirkade in Valtran på snedden i uthuset (utrymme tillgodo ca 0,5 m/sida). Ut runt på andra sidan för växellåda nr två och så gjorde vi samma resa där, resultatet: fräsen delad och chassit löst.

Daniel ägnade sedan några dagar åt att slipa, byta stål och svetsa. Så kom dagen då det var dags att sätta ihop den igen med assistans av Henrik Agnarsson. Först skulle chassit vändas rätt och sedan kopplas på till vår New Holland. Det var en prövning för nerverna, det är en sak att backa nära redskap med folk vid bakhjulen när det är valtran, släpper man gasen så stannar den, det gör inte vår New Holland. Försiktigt backade jag bak cm för cm och tillslut var den på, då var jag skakis och tacksam att både Daniel och Henrik var oskadda.

Måste säga att jag är stolt över att jag sedan lyckades backa bak vår New Holland med chassit i lyftarmarna och få det rakt över fräsvalsen. Sen var det dags för växellådorna, efter lirkande och millimeter justeringar var de åter på plats.

Stolt över att vi klarade det själva även om det var pirrigt.

Missa inte fortsättningen på mitt traktor år del 2 som kommer inom kort!