Årskrönika- summering av traktoråret 2019!

Förra året gav jag nyårslöftet att lära mig harva en åker. Tyvärr måste jag säga att löftet in infriats helt,
men jag är en god bit på väg om du frågar mig, jag har inte längre ångest och darrningar när jag kliver in i traktorn och det är ju en bra början.

Tittar jag tillbaka på året som gått så bröjade jag min karriär som traktorförerska med en rad ursäkter:

• svärfar kommer om jag ringer (den reservplanen kvarstår)
• traktorer är stora, vilket fortfarnade är sant men så länge alla håller sig ur vägen ska det nog bra.
• traktorer är höga, jag svimmar om jag kommer 1 m ovanför backen, men med ett djupt andetag (viktigt med syre) så kommer jag upp i hytten utan några svimmningsattacker
• den kan välta, inte på plan backe i alla fall så om jag håller mig borta från allt för kuperad terräng, typ diken, så borde det inte hända......

Att jag har en man som kan köra traktor är inte längre en ursäkt utan en tillgång, det känns tryggare när min co-driver, kartläsare och intruktör sitter vid min sida.

Vad har jag då lärt mig under traktor året 2019?

1. jag kan starta traktorn (och stänga av den)
2. köra in och ut ur garaget 
3. jag ploga undan lite snö
4. jag har lärt mig att ta mig in genom kryphålet i häcken (har ca 1 ½ m till godo i realitet)
5. jag har putsat en åker med släntklippen, den tycker jag nog att jag är värd en guldstjärna för, även om raka linjer inte är min starka sida
6. jag har kopplat av shcaktbladet samt kopplat på lastväxlarkärran (med klargörande instruktioner från Daniel)

Kan inte säga annat än att jag är nöjd med mina bedrifter under 2019.

På årets sista dag tog vi en tur i strålande solsken för att fylla grus i hållorna på vägen. Då det är länge sedan jag körde fick Daniel fylla skopan och jag började med att ösa i hålorna med spade. Lite motion efter all julmat kändes som en bra ursäkt.
Men efter att vi fyllt hälften tog jag mod till mig och satte mig vid ratten, då det är länge sedan jag körde fick co-drivern ta plats bredvid mig.

1. släpp på handbromsen
2. tryck ner kopplingen
3. lägg i framåtväxel
4. släpp kopplingen

Vi rullar sakta framåt, jag stannar vid nästa håla i vägen och Daniel hoppar ut. Känns lite nervöst att han är där framför skopan,
är inte så sugen på att av misstag köra på/över honom. Men allt flyter på bra och vi fixar till resten av vägen. När hållorna är fyllda åker vi och tömmer det som är kvar i skopan. Ett bra avslut på 2019, och lite välbehvlig tid tillsammans.

Likt Frodo inte hade klarat sig utan Sam, hade inte Frida klarat det utan Daniel....

Gott Nytt 2020, än har jag inte gett upp en vacker dag ska jag harva en åker!

På återseende!!