Backa 1 km?

Sedan snön tinat bort har det varit lite svårt att finna lämpliga övningar för nyblivna traktorförerskor. Med det fina vädret yppar sig dock möjligheter. Dags att leta fram vedmaskinen, inknölad längst in i uthuset. Men först ska snöbladet ta semester. Vår söta new Holland står inparkerad i uthuset, Daniel kastar till mig nyckeln och ber mig starta traktorn, jag gör som han säger och får fart på den. Sitter där och väntar lyssnar på radion och nynnar med i senaste poplåten, vart tog han vägen? efter en stund kikar han runt hörnet och vinkar åt mig att köra framåt, i mitt stilla sinne funderar jag på hur han tänker han nu? det är längesedan jag körde den här, nej han får allt snällt hoppa in och sitta bredvid.

Med Daniel på plats rullar vi ut, ok säger Daniel nu får du backa bort til uppställningsplatsen. Backa är du inte klok, jag kommer inte emellan där (bakom oss står valtran mellan uthuset och magasinet) det är för trångt dä går aldri!!! Jag känner hur pulsen ökar och adrenalinet pulserar i ådrorna, paniken kryper längs ryggraden, attans bananer hur tänkte han nu?

Tar ett djupt andetag lägger i backen och släpper kopplingen, vi börjar åka bakåt. Någon sekund senare slår paniken till och jag kastar mig på bromsen, det går för fort och fanskapet vill inte stanna. Daniel trycker in kopplingen och traktorn stannar. Just det kopplingen, hm glömde visst den, har kört valtran för mycket så jag glömt hur man gör. Där är det bara att släppa gasen så stannar den, steglös växellåda ( I love it!) där behöver man minsann inte tänka på kopplingen.

Daniel visar mig hur man växlar ner till kryp fart och med hastigheten som snigel känner jag mig lugnare. Försiktigt smyger traktorn mellan magasinet och Valtran, jag vågar andas igen. Jag backar bak dit snöbladet ska stå och stannar. Daniel hoppar ut och kopplar från. När snöbladet är avkopplat kör jag fram förbi Valtran till öppningen där vedmaskinen står, Daniel säger leende att han hoppar ur och vinkar åt mig vart jag ska köra. Nej så kul ska vi inte ha jag vet hur trångt det är där, han får köra och jag vinkar. Öppningen är trång och jag ljuger inte när jag säger att det är på håret att traktorn tar sig in med bara någon millimeter till godo.

Daniel rullar sakta och säkert in, vi kopplar på släntklippen som parkerats framför vedmaskinen. kopplar på och flyttar den till en annan del av uthuset. Nu tycker Daniel att vi behöver en paus från precisionskörandet och jag får träna på att köra på vägen. Denna gång får jag träna på att växla från skäldpadda till hare och traktorn susar fram på vägen, vilken härlig känsla. Ibland brukar jag tänka om mitt liv vore en schlager vilken låt skulle då spelas nu, och just i det i ögonblicket går tanken till låten "take me home country roads". Backa tur och retur med traktorn 1 km på väg .