Söndagsutflykt

Var sak har sin tid, och jag förstå att björnen går i ide under vintern, speciellt en dag som denna. Daniel tyckte att vi behövde ett äventyr och kopplade för timmerkärran till vår New Holland. Iväg for vi, eftersom jag inte är van att köra med kärra så körde Daniel. För att komma till vår skog måste man först åka över några gärden, korsa bäcken i en brant dalgång och därefer över några gärden till.

Vi var lite tveksamma till om vi skulle ta oss upp för backen efter bäcken, då den är rejält brant, och gjorde därför en ockulär besiktning. Instinktivt kände jag att den här berg och dalbanan vill inte jag var med på och Daniel fick köra upp för backen själv.  Vi körde vidare, in i skogen. Rätt mysigt med all snö, vi kryssade fram mellan träden med traktor och kärra, tills vi kom till ett dike, framdäcken smög över så fint men när bakdäcken åkte ner blev vi fast. Vi kom varken framåt eller bakåt. Det var bara att inse den bistra verkligenheten, det här tar vi oss inte ur utan draghjälp, och vandra hemåt för att hämta Valtran.

Daniel plockade fram kedjor att dra med, och jag fick i uppdrag att starta Valtran. Denna gång kom jag ihåg att låta den glöda innan men missade att trycka ner kopplingen helt, men efter några försök startade den. Daniel körde och backade in i skogen fram till kärran. Vi kopplade ihop Valtran med timmerkärran och jag hoppade in i vår New Holland. Starta motorn, i med diffen och backen, vänta på vidare instruktioner från Daniel. Ett ryck och vi var loss!!

Fick byta traktor och köra ut Valtran ut ur skogen. Spännande värre, om jag tyckte att häcken, soptunnan och bilen var hinderbana förra gången jag körde Valtran, så var det ingenting mot det här. Det var som att åla sig igenom en snårskog. Lättad kom jag ut ur skogen med båda backspeglarna i behåll.

Över gärdet inga bekymmer, bästa Valtran tuffar på. Sen var det den där dalgången vid bäcken med den branta backen. Alla som känner mig vet att nedför, oavsett transportsätt, inte är min starka sida. Jag har åkt bergbanan på Liseberg en gång, jag svimmade inte men ylade som en varulv mot månen.  Liksom då ökade adrinalinet i kroppen och det brusade för öronen, nej jag stannade traktorn och gick ner för backen för egen maskin. Daniel fick göra överfarten själv, det finns gränser för vad man klarar som nybörjare.

Väl på andra sidan hoppade jag in igen och körde hela vägen hem. Lyckades till och med trycka på rätt knapp och pilla ur fyrhjulsdriften när jag kom ut på vägen. In genom häcken och ända in i garaget utan en skråma.

Man måste ändå säga att söndagsutflytken slutade lyckligt, även om vi inte fick någon ved som ju var tanken från början. Men vi fick loss traktorn och vi kom hem, så nu få det bli te och en spännande bok, under en filt i soffan.

Trevlig söndag god vänner!