Övning ger färdighet?

Nu är det länge sedan jag skrev sist, utrymmet för övningskörning tog slut när säsongen för Fryksdalens Jordnära drog igång på allvar. Men tro för all del inte att jag varit sysslolös, tiden har använts till att slå något mindre vallar med en annan maskin, gräsklipparen. Men lite har jag ändå försökt smygträna. Som att starta och flytta traktorn när den är i vägen.

Hur som helst, nu var det äntligen dagen vi pratat om så länge, chansen att få träna igen och putsa en åker. Trots att jag kört traktorn några gånger rusar adrenalinet i kroppen och en spänd förväntan infinner sig tillsammans med farhågan kommer detta gå bra?

Daniel kör ner på vallen, han kör första varvet och vi går igneom alla spakar och i vilken ordning maskinen ska startas:

1. Slå igång kraftaxeln
2. ställ in rätt varvtal
3. försiktigt och varsamt föra spaken framåt (få inga ideer nu) så att putsen åker ut vid sidan av traktorn
4. lägg i växel
5. sänk ner putsen
6. släpp kopplingen och åk

Puhh, vi tuffar iväg, nu gäller det att hålla koll så man ligger rätt och får jämna kanter.
Lite spännande när det är dags att vända, stanna traktor lyft upp putsen, backa i rätt läge, släpp ner putsen och iväg.
När vi nästan gjort varvet runt, hörs ett konstigt ljud....
Lyft upp putsen låter förmaningen från Daniel den slirar, oj då. Upp med putsen backa bak och ta omtag,
får förklarat för mig att gräset var extra tjockt där vilket innebar att putsen började slira.
"Kom ihåg låter den inte som den ska stanna och lyft upp" (lite svett lovar och svär jag på att inte glömma det)

Daniel skuttar ur och plötsligt sitter jag själv......
en härlig känsla av harmoni och stolthet infinner sig, och jag blickar ut över nejden.
Tankarna söker sig tillbaka till barndomsminnen av en annan blå traktor, höskörd och åkturerna i traktorn med farfar.

Efter att ha kört några varav kommer vår son David och vill åka med. Hypernervös tecknar jag till honom att stanna på avstånd
tills jag är säker på att traktorn står helt stilla och jag inte av misstag kan köra över honom. Har ju läst om att sådant hänt andra.
Stolt klättrar han upp och sätter sig på passagerarsätet bredvid mig, vi kör iväg igen. Efter nästa vändning är det något som inte riktigt stämmer, det blir som grästullar bakom traktorn, något är fel. Jag kan inte påminna mig att jag hört något kontigt ljud,
fast å andra sidan tyckte jag allt lät kostigt efter förra missljudet.

Vid nästa vändning ser jag att något lossnar, vi stänger av och kliver ur, på marken ligger en lång plåt?
Att köra sönder saker visade sig vara lättare än jag trodde (ska inte förmana min man nästa gång han råkar ut för det).
Lite förlägen ringer jag Daniel som tar verktygen med sig och kommer.

Till min fördel får jag väl säga att jag ändå fick ett helt serviceteam till min hjälp, Daniel, David och Elena,
och med gemensamma krafter skruvande vi tillabaka plåten och bytte en slaga. Sen var det bara att köra vidare igen.
Kör några varv till sa Daniel så ska jag komma och visa dig hur man ska slå vall för att underlätta vid skörd.
Sagt och gjort efter några varv ringer jag på honom och han kommer. Daniel instuerar mig att köra till mitten av åkern
och vända in över gräset, håll nu en rak linje rätt över till andra sidan parallellt med vägen....

Den raka linjen visade sig bli krokigare än floden i amazonas, vad händer nu frågar jag, ja det blir nog lite kilar innan du är klar svarar Daniel. Jag kör några varav till med David innan vi avslutar dagen.

Solen sänker sig över fryksdalshöjden denna vackra sommarkväll och inombords ler hela jag
Jag har inte harvat en åker än, men jag har i allafall putsat den!